Vädret under 2010 kännetecknades av en vinter som var kallare än normalt följt av en varm april och en extremt varm juli månad (figur A). Den snabba snösmältningen i mars/april ledde till ett högre vattenstånd än normalt i april/maj. Nederbörden var nära normal hela året med undantag för en blöt augusti.
Vattenkemi – kväve och fosfor
Den uppåtgående trend för totalfosfor som noterats de senaste åren i Ekoln Västeråsfjärden och Granfjärden bröts under 2010. I Skarven fortsatte dock halterna upp även 2010.
De flesta stationer uppvisade en en ökning av halterna totalkväve under 2010 jämfört med föregående år. Totalkvävehalterna uppvisar dock en stor mellanårsvariation och ingen tydlig trend i Mälaren.
Noterbart är de återigen mycket höga halterna ammoniumkväve i Svinnegarnsviken med maxvärde i bottenvattnet på drygt 3 400 μg N/l i mars 2010 (figur B). Detta kan kopplas till extern tillförsel, sannolikt från avloppsreningsverket i Enköping. Västeråsfjärden uppvisade också kraftigt förhöjda ammoniumhalter i i april. Även detta sannolikt en följd av avloppsvattenpåverkan.
Syrgassituationen i de olika fjärdarnas bottenvatten är överlag god under årets första hälft, för att under sensommaren och inledningen av hösten försämras i många av de djupare och/eller mer närsaltsbelastade fjärdarna. De stadigt sjunkande syrgashalterna beror på att syret går åt vid nedbrytningen av organiskt material och i de djupare delarna sker ingen tillförsel av ny syrgas från atmosfären pga av att vattnet är temperaturskiktat. De lägsta nivåerna av syrgas återfanns i september i Granfjärdens och Blackens bottenvatten. I Ulvhällsfjärden noterades mycket låga syrgasnivåer i juli.
Biologi – växtplankton
Växtplanktonsamhällets sammansättning och biomassa indikerar god status med avseende på näringspåverkan i Ekoln, S. Björkfjärden och Görväln, måttlig status i Granfjärden och dålig status i Galten. Växtplanktonbiovolymen (årsmedelvärde) var som vanligt högst i Galten, följt av Granfjärden, Görväln, S. Björkfjärden och Ekoln. De högtsa biomassorna observerades i juli i Galten, Ekoln och Görväln, i maj i S. Björkfjärden och i september i Granfjärden. Växtplanktonsamhället dominerades, liksom de senaste åren, av kiselalger men även Cryptophycéer och cyanobakterier utgjorde en betydande andel av biovolymen.
Sommarbiovolymen var i S. Björkfjärden och Görväln de högsta som uppmätts under perioden 1992–2010, medan biovolymerna var närmare långtidsmedelvärdet för Galten, Granfjärden och Ekoln. Baserat på totalbiovolym (medel för juli och augusti) bedöms statusen som god i Ekoln, S. Björkfjärden, Görväln och Granfjärden, men otillfredsställande i Galten. Trofiskt planktonindex (TPI; beräknat som medel för juli och augusti) indikerar god status i Ekoln, S. Björkfjärden och Görväln, samt måttlig status i Granfjärden och Galten.
Liksom under de senaste åren förekom cyanobakterier i regel i små eller måttliga mängder. De högsta biovolymerna observerades i Galten, Västeråsfjärden och Ulvhällsfjärden under juli, augusti och september. Statusen med avseende på andel cyanobakterier bedömdes som hög i Görväln och god i de övriga stationerna. Noterbart i detta sammanhang är att det i början av oktober förekom massutveckling av cyanobakterier i östra Mälaren i omedelbar närhet till Stockholm, vilket rapporterades av allmänheten och i Dagens Nyheter den 10 oktober.
Biologi – djurplankton
Totalt 56 arter (varav 13 hinnkräftor, 9 hoppkräftor och 34 rotatorier) observerades i 2010, vilket är fler än de senaste åren. Som vanligt återfanns de högsta biomassorna och tätheterna i epilimnion (0–10 m).
Biomassorna av djurplankton var lägre 2010 än de senaste två åren i Ekoln, Görväln och S. Björkfjärden, men inte extremt låga, och i nivå med de senaste åren i Granfjärden. I Ekoln tycks det finnas en nedåtgående trend i djurplanktonbiomassa (fr.a. hinnkräftor, men även hoppkräftor) sedan mitten på nittiotalet. Någon motsvarande trend i växtplanktonbiomassa kan inte observeras. Man kan spekulera i om förändringen kan tolkas som en effekt av ökat betningstryck från fisk på djurplankton.
Biologi – bottenfauna
Den ekologiska statusen med avseende på näringspåverkan (syrgasförhållanden) bedöms för djupbottnarnas bottenfauna med hjälp av Benthic Quality Index (BQI). BQI indikerar hög ekologisk status i N. Prästfjärden och S. Björkfjärden, samt god status i Granfjärden, Ekoln och Skarven. De båda senare låg på gränsen till hög status. Inga indikatortaxa påträffades i Görväln, varför ingen statusklassning görs för den lokalen.
Bottenfaunasamhället utgörs på samtliga stationer till stora delar av glattmaskar (Oligochaeta) (figur F). Vitmärlan (Monoporeia affinis) förekommer liksom tidigare i stor mängd i Görväln och S. Björkfjärden (figur F). Vitmärla är ett jämförelsevis storvuxet djur, vilket får genomslag i biomassorna på dessa lokaler (figur F). Den har tidigare periodvis förekommit i stora mängder även i Prästfjärden, samt i mindre mängder och mera sporadiskt i Granfjärden och Ekoln. I Prästfjärden är beståndet mycket litet sedan 2006 och i Ekoln, Granfjärden och Görväln observerades den inte alls under 2010. Vitmärlan är en viktig födoorganism för bottenlevande fiskar och lever själv på dött organiskt material på sedimentytan och påverkas således av mängden kiselalger som sedimenterar ned från vattenmassan efter vårblomningen.