Vädret under 2009 kännetecknades av ett varmt och torrt väder i april, samt en blöt sommar. Övriga delar av året var vädret nära det normala. Den torra våren ledde till ett lågt vattenstånd som senare under sommaren höjdes till över det normala på grund av den rikliga nederbörden.
Vattenkemi – kväve och fosfor
Halterna totalfosfor uppvisar på de flesta stationerna en fortsatt uppåtgående trend de senaste 5 åren, vilket är speciellt markant för Ekoln, Skarven och Granfjärden. Det är dock ännu för tidigt att uttala sig om det rör sig om en verklig trend eller om det enbart är naturlig mellanårsvariation.
Totalkvävehalterna var däremot på samma nivå som tidigare år, med undantag för Galten och Västeråsfjärden där halterna de senaste två åren varit lägre än tidigare.
Noterbart är de återigen mycket höga halterna ammoniumkväve i vinnegarnsviken med maxvärde i bottenvattnet på drygt 2 900 μg N/l i februari 2009. Detta sätts i samband med en extern tillförsel, sannolikt påverkad av avloppsreningsverket i Enköping. Även tidigare år har det noterats mycket höga halter i ammoniumkväve i Svinnegarnsvikens bottenvatten.
Syrgassituationen i de olika fjärdarnas bottenvatten är överlag god under årets första hälft, för att under sensommaren och inledningen av hösten försämras i många av de djupare och/eller mer närsaltsbelastade fjärdarna. De stadigt sjunkande syrgashalterna beror på att syret går åt vid nedbrytningen av organiskt material och i de djupare delarna sker ingen tillförsel av ny syrgas från atmosfären pga av att vattnet är temperaturskiktat. Speciellt markant är detta i Skarven.
Biologi – växtplankton
Växtplanktonsamhället i Mälaren bestod 2009 som vanligt till stor del av kiselalger och de högsta biovolymerna av dessa observerades i april i Görväln och i maj i Södra Björkfjärden, medan årsmax inträffade i juli i Ekoln, Galten och Granfjärden. Sommarbiovolymen av växtplankton var hög i jämförelse med de andra åren under perioden 1992-2009 i Galten, Granfjärden och Södra Björkfjärden, men mer normalt i Ekoln och Görväln.
Växtplanktonsamhället uppvisade i juli/augusti god status med avseende på total biovolym och trofiskt planktonindex (TPI) i Södra Björkfjärden, medan statusen var måttlig i Granfjärden, samt måttlig (biovolym) till god (TPI) status i Ekoln och Görväln. I Galten var däremot den ekologiska statusen dålig respektive måttlig status. I synnerhet Galten, men också Granfjärden, Södra Björkfjärden och Görväln, uppvisade kraftiga sommarblomningar av kiselalger jämfört med tidigare år. Cyanobakterierna förekom liksom de senaste åren i låga mängder. De högsta biomassorna av cyanobakterier noterades för Galten, Svinnegarnsviken och Västeråsfjärden, men även i dessa fall var nivåerna lägre än vad som kan anses vara normalt.
Biologi – djurplankton
Trenden med ett jämförelsevis lågt artantal håller i sig och årets artantal med totalt 47 stycken ligger i linje med vad som observerats de senaste åren. Hjuldjuren (rotatorier) är den grupp som har flest observerade taxa, 29 stycken i år, medan det återfanns 12 hinnkräftsarter och 6 arter av hoppkräftor. Som vanligt dominerades tätheterna av de jämförelsevis små hjuldjuren, medan biovolymerna dominerades i epilimnion av hopp- och hinnkräftor. De största tätheterna och biovolymerna återfanns som vanligt i epilimnion (definierad som skiktet 0–10m), även om det i det djupare hypolimniska skiktet ofta förekom relativt stora biovolymer av hoppkräftor.
Biologi – bottenfauna
Djupbottnarnas bottenfaunasammansättningen uppvisade under 2009 hög ekologisk status vid de fyra platser som indikatorarter för BQI-indexet (Benthic Quality Index) påträffades i proverna. Två utav dessa, Ekoln och Skarven låg dock på gränsen till god status, medan säkerheten är större i bedömningarna för Norra Prästfjärden och Granfjärden. Vid Södra Björkfjärden och Görväln påträffades inga indikatorarter detta år.
Bottenfaunasammansättningen kännetecknas såväl till antalet som till biomassan vid samtliga sex platserna av förhållandevis mycket glattmaskar (Oligochaeta). Därutöver återfanns som vanligt mycket av kräftdjuret vitmärla (Monoporeia affinis) i Södra Björkfjärden och Görväln (figur F). Vitmärlan var den enda så kallade ishavsrelikt som påträffades vid årets undersökning.