Årets rapport skiljer sig från tidigare årsrapporter i och med att det även ingår analyser av långa tidsserier för de parametrar som mätts sedan miljöövervakningen i Mälaren började 1964. Året kännetecknades av en mycket nederbördsrik högsommar som höjde Mälarens vattenyta med 30 cm på kort tid.
Årets statusbedömningar domineras av stationer med måttlig status, 17, medan de med god status endast är 4. Med den sammanlagda bedömningen för 2017–2023, en förvaltningscykel på sex år blir det 5 stationer med dålig status, 11 med otillfredsställande status, 17 med måttlig status och ingen station med god status. Det är ofta syrgas som drar ner statusen.
Detta är en sämre status som helhet än tidigare publicerade bedömningar i VISS och kan delvis bero på att kunskapen om förhållandena i vattenförekomsterna har blivit bättre. Det kan också bero på att ett varmare klimat gör att effekten av övergödning blir starkare. Statusbedömningen som rapportens parametrar kopplar till är främst övergödningsrelaterade vilket visar att åtgärder måste fortsätta för att minska näringsbelastningen. I fullständig statusbedömning ingår även andra faktorer som till exempel fysisk påverkan som hydrologi samt miljögifter. Dessa ingår i nuläget inte i övervakningsprogrammet.
Analyserna av långa tidsserier för 11 av de 33 stationerna visar att Mälarens vatten blir varmare under sommarhalvåret. Bottenvattnet är tillräckligt svalt sommartid för kallvattensarter vid fem av de 11 undersökta stationerna men syrgashalterna minskar i bottenvattnet i september vid stationer som tidigare haft höga syrgashalter, som Södra Björkfjärden och Görväln. Av de vattenkemiska ämnen som övervakats under lång tid är det flera som varierar cykliskt med en period på flera år, troligtvis kopplat till nederbördsmängd, detta gäller konduktivitet, magnesium, kalcium, kalium, klorid och natrium. Just nu är dessa inne i en period med höga värden. Totalt sett har flera av dessa parametrar ändå ökat som helhet under de 59 åren.
Näringsämnen har minskat vid flera av de 11 stationerna, det gäller både kväve och fosfor. Tyvärr syns inte samma minskning i växtplankton som kan anpassa sig till minskade halter samt att cyanobakterier gynnas av att vattnet blivit varmare. Bottenfaunan på de fyra stationer med långa tidsserier domineras av glattmaskar och antingen fjädermyggor eller vitmärlor. Oroande är att vitmärlorna på senare år minskat kraftigt vid två stationer utan att vi säkert vet orsaken.