Mälarens vattenvårdsförbund har i sitt måldokument från 2004 ”Mälaren en sjö för miljoner” satt upp flera miljömål för Mälaren. Målarbetet för Mälaren är en integrerad del i länsstyrelsernas uppdrag att överföra nationella mål till regionala.
För Mälaren och under det nationella måltemat ”Ingen övergödning” är målet att år 2010 har fosfor- och kvävetillförseln minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent.
Föreliggande rapports syfte är att halvvägs i tiden beskriva huruvida någon måluppfyllnad kan skönjas beträffande närsaltstillförseln till och från Mälaren.
Rapporten syftar också till att belysa komplexiteten av beräkningar av nämnt slag.
Sammanfattning
Målet för Mälaren är att år 2010 har fosfor- och kvävetillförseln från mänsklig verksamhet minskat till sjön kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Nivån 1995 definieras som medelvärdet för perioden 1991-1995 och nivån 2010 på motsvarande sätt som medelvärdet för perioden 2006-2010. Föreliggande rapport är en deluppföljning av detta mål d v s för att få en uppfattning om målet är på väg att uppfyllas.
Närsaltstransporter har beräknats för två 5-årsperioder, 1991-1995 och 2001-2005, dels för de större vattendragen som mynnar i Mälaren, dels för utloppet i Norrström. För att få en uppfattning om den totala närsaltsbelastningen på Mälaren har även tillförseln från sjöns närområde uppskattats.
Sammanlagt för de större tillflödena har fosfor- och kvävetransporterna minskat med 10 % respektive 14 %. För utloppet i Norrström har det skett en ökning av både fosfor- och kvävetransporten med 27 % respektive 15 %.
För de enskilda vattendragen har fosfortransporterna minskat, med undantag för Råckstaån, Sagån och Örsundaån där de har ökat. Detta gäller även för halterna av totalfosfor, som har ökat för de tre nämnda vattendragen, men minskat för de övriga sex. Kvävetransporterna har dock minskat för samtliga, liksom kvävehalterna har gjort – om än marginellt för vissa av vattendragen exempelvis som för Sagån. Medelflödet för perioderna är i stort sett detsamma såväl för de större vattendragen som för Norrström. Det betyder att flödet inte har någon stor inverkan på transportskillnaderna. För Norrström har både halterna av totalfosfor och totalkväve ökat.
För Mälarens närområde, d v s de mindre vattendragen samt de områden som avvattnas direkt till Mälaren, har transportberäkningar genomförts utifrån arealkoefficienter. Eftersom närområdets närsaltstillförsel till Mälaren endast bygger på schablonmässiga beräkningar är det inte möjligt att utifrån mätdata säga ifall närsaltstillförseln ifrån närområdet uppvisar skillnaden mellan perioden. En bedömning som emellertid görs är att tillförseln från närområdet har ökat. Bedömningen görs utifrån att närområdet har i likhet med Sagån och Örsundaån låg sjöprocent och hög procent åker. Det är därför ett rimligt antagande att närområdet uppvisar en likartad arealförlust av närsalter. Vad som också kan konstateras är att bidraget från närområdet är i särklass mycket större än tillförseln från något av de större tillflödena. En slutsats är att intransporten till Mälaren totalt sett ökat vilket också kan förklara att närsaltstransporterna har ökat i Norrström. Med detta i åtanke är det svårt att förutse ifall fosforoch kvävemålet för Mälaren kommer att uppnås.